Lagar.

Detta är några exempel på lagar som jag hänvisar till.

Naturligtvis är det önskvärt att läsaren själv kontrollerar på t.ex. Riksdagens Hemsida. Där kan man leta efter lagar och Svensk Författningssamling, SFS är ju den egentliga lagen. Lagens förarbeten är propositionerna som antagits av Riksdagen. De är skrivna på svenska språket oavsett vad de s.k. "rättskunniga" påstår.

(Dokumentet är endast påbörjat. Mer kommer om jag får ork.)

Kopierat från Riksdagens hemsida:

"Lagar är regler som alla i ett land måste följa."
(Tomas kommentar; Trevligt om så vore!)

    Svensk författningssamling (SFS)
Observera: att det kan förekomma fel i författningstexterna. I de flesta fall finns bilagorna med. Bilagor som består av bilder, kartor, uppställningar i många spalter kan dock, med den teknik som nu används inte läggas in i databasen. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.

Förvaltningslagen § 4 :

Myndigheternas serviceskyldighet

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd
och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör
myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den
enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör
myndigheten hjälpa honom till rätta.

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från
enskilda. Om särskilda tider för detta är bestämda, skall
allmänheten underrättas om dem på lämpligt sätt.
( Det finns ytterigare två stycken i denna § )

Brottsbalk (1962:700)

SFS nr: 1962:700
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1962-12-21
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:398
Registeruppgifter (regeringen)
--------------------------------------------------------------------------------

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 kap. Om brott och brottspåföljder

1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan
lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är
föreskrivet. Lag (1994:458).

2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som
brott endast då den begås uppsåtligen.

Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var
gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från
sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses
som brott. Lag (1994:458).

* * * * * * * * * * * *

18 kap. Om högmålsbrott

5 § Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den
allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk
organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter
yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot
medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

* * * * * * * * * * * *

20 kap. Om tjänstefel m. m.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom
handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall
dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen
med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med
myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse
som ringa, skall inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att
anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om
gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång
eller otillbörlig förmån som är betydande.

Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte
underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han
vidtar i denna egenskap.

Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om
gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).

* * * * * * * * * * * *

Brottsbalken Kap 23 , kan man betrakta som en urgammal lag om civilkurage! Tycker jag.

23 kap. Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

6 § Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är
å färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans
närmaste, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för
underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som
allenast i mindre mån medverkat till sådant brott; dock må ej i något
fall dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är
särskilt föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar
enligt vad nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men bort inse att
brottet var å färde.

Om föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare, i annat fall än
första stycket avser, underlåta att från brott hindra den som står under
deras vård eller lydnad, när det kan ske utan fara för dem själva eller
deras närmaste och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet
att hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.

Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre
den gärning som var å färde så fortskridit att straff kan följa därå.

* * * * * * * * * * * *

Uppdaterad: söndag den 5 juli 2009.