Tomas Gidlöf

50 04 01 - 1432

Uardavägen E 169

223 71 Lund

bost 046-12 59 49 datum 92 01 04

bilagt kopia av intern-

rapport från 91 08 26.

Länsstyrelsen

Älvsborgs Län

Sociala Enheten

Sonja Helling tfn 70 452

462 82 VÄNERSBORG

Lång tid har löpt sedan vi möttes. Att anmälan dröjt länge beror ej på ointresse utan mest på den känslomässiga svårighet jag känner inför uppgiften. Min tro på att jag kan lyckas få ett reellt och vettigt förhållande till barnet är ju låg. Pessimismen grundar ju sig på mitt livs upplevelse av barns/mäns rättsläge. Några exempel nämner jag. Min äldre halvbror har jag sett fyra ggr på 40 år. I barndomen har jag varit föremål för en vårdnadsutredning. Under 80-talet har socialbyråerna i Lund och Kristianstad aktivt stött min förra kvinna i hennes strävan att skilja mig och min förstfödde åt. Nu möter jag samma förakt för barns behov av och rätt till sin far hos socialnämnden i Vänersborg.

Anmälan

Jag framför härmed klagomål mot Vänersborgs Socialnämnds handläggning av problem som uppstått i samband med födseln av barnet 91 05 27 - 0996, Sundelius och moderns brytning av min och hennes förlovning kort före vårt planerade bröllop.

Förutsättningar är att modern 58 04 23 - 5546 Karin E Sundelius uppgivit mig vara far till sitt barn. Jag har aldrig vid något tillfälle nekat till att jag är barnets far men moderns, Karins, märkliga beteende gjorde att jag begärde kontroll av faderskapet. Vänersborgs Socialbyrå vill ej för mig redovisa några andra sannolika fäder varför jag betraktar mig som barnets far tills annat visats.

En kvinna kan veta vem som är far till hennes barn. En man kan inte veta om kvinnan hållit sig med flera män.

Mellan åren 1968 tom 1983 hade jag ett fast förhållande med en annan kvinna. Vi fick ett barn, Staffan, den 1977 05 03. Samboförhållandet mellan Staffans mor och mig var runt 1980 disharmoniskt. Staffans mor tog tjänstledigt från sin fasta anställning i Malmö för sex månaders arbete i Västerås. Jag var studerande i Lund.

Då, 1980, träffades Karin Sundelius och jag. Nästan omedelbart fick Karin veta om Staffan och mitt då ganska dåliga samboförhållande. En gång såg Karin Staffan och noterade att han syntes tycka mycket om sin far, mig. Karin ville ej fördjupa vår relation men kunde då ej bryta. Det blev jag som bröt. Dock hade varma känslor etablerats mellan Karin och mig. Jag kunde aldrig glömma Karin och gjorde emellanåt små efterforskningar. Den 90 01 07 fick jag telefonkontakt med henne. Karin hade ej heller glömt mig och till pingst möttes vi. Vi gjorde en segeltur med s/y OFELIA, min båt. Vårt mycket underbara kärleksförhållande hade börjat. Brev, telefonkontakt och besök hos varandra. Seglingsweekends och segelsemester. Vi kände båda glad, kärleksfull, innerlig och självklar harmoni oss emellan. Vi seglade, älskade och trivdes med varandra. Båda ville vi ha barn. Efter semestern efter en månads betänketid bestämde sig Karin för att hon ville bilda familj med mig. Hennes uttalade kärlek till mig var helt besvarad. Vi bestämde att förlova oss den 90 12 31 och ha bröllop och barndop den 91 07 04. 1 full medvetenhet och ömsesidig (?) kärlek avlade vi i Falsterbokanalen. Barnet blev 91 05 27 - 0996. Vi planerade att få barnet i Vbg varefter vi skulle bo tillsammans hos mig i Lund under föräldraledigheten. På sikt avsåg vi att bosätta oss i Vbg så snart arbetsmarknaden för tekniker, mig, bättrar sig i Trestadsområdet. Trots avståndet mellan Lund och Vbg har jag känt en fin närhet med Karin som sagt sig ha upplevt detsamma. Jag har trott att vi båda varit lyckliga tillsammans. Med lite hjälp av turen blev vår närhet så god att det nyfödda lilla barnet vände sig från barnmorskans röst mot min vid den första besiktningen på förlossningsrummet. Den 91 06 16, då barnet var tre veckor gammalt, bröt Karin vår förlovning. Vi träffades under midsommarhelgen varefter Karin gjort sig helt oanträffbar för mig med undantag av en dryg timme den 91 07 17. Då klargjorde Karin att hon ej ville att barnet någonsin skall ha någon kontakt med mig. Vid det tillfället blev jag fä fysiskt attackerad av hennes far som bl.a. tog struptag på mig. Alltsedan midsommar -91 har Karin fullständigt avskurit mig från barnet. Med handling har Karin nu under sex månader visat sin fasta beslutsamhet att beröva barnet all kontakt med mig.

Till ovanstående summariska bakgrundsinformation fogar jag den muntliga redogörelse jag lämnade vid mitt besök hos Dig den 91 11 04. Bl.a. annat visade jag fotoalbum vars bilder tyder på att Karin varit lycklig med mig.

Med denna anmälan begär jag att Länsstyrelsen granskar socialnämndens handläggning och tillser att det i fortsättningen blir en konstruktiv handläggning som i vid mening ser till barnets bästa.

Således vill jag i första hand få faderskapet fastställt och återfå den tidigare så kärleksfulla relationen med modern, Karin. Kan jag och Karin få hjälp att lyckas med det så är det inte gott endast för mig och henne. Det är tveklöst också bäst för barnet.

Alternativt ger ett fastställt faderskap mig möjlighet att hos rätten anhålla om att vårdnaden av barnet anförtros mig. Om rätten bestämmer att barnet skall bo hos mig och anförtror mig vårdnaden så vill jag att Karin skall ha samma rätt till information om barnet som en vårdnadshavare har och i övrigt kommer jag att verka för att barnet verkligen skall känna att det har både mor och far.

I det följande försöker jag räkna upp vad jag anser Socialnämnden gjort för fel och därefter belysa felen lite utförligare. Sociala nämnden har;

a) Negligerat mina första muntliga kontakter och ej initialt vidtagit några vettiga, konstruktiva åtgärder för att försöka lösa akut känslokonflikt hos modern Karin.

b) Tagit ställning mot mig som varande olämplig förälder utan att jag fått ta del av någon utredning därom och därmed ej givits tillfälle att bemöta deras ställningstaganden. Jag har ej heller fått upplysning om var och hur jag kan överklaga deras beslut.

c) Man har uppsåtligen förhalat faderskapsutredningen.

d) Uppmanat mamman att umgängessabotera.

e) Genom Birgit Nilsson påstått att barnet ej har något behov av sin far åtminstone de fyra första levnadsåren. Därefter, framåt barnets sex till åtta årsålder kan man ordna fram vilken någorlunda stabil man som helst att vara fadersgestalt.

f) Felaktigt, muntligt och skriftligt, antytt att jag inte har någon önskan att träffa barnet.

g) Nonchalerat en anmälan om att barnet löper akut risk för att fara illa och senare i samband med denna anmälan försatt mig i en utpressningssituation.

h) Utfört bristfällig dokumentation och förfalskat dokumentation.

i) Påstått att föräldralagen ej gäller för Karin Sundelius.

Kommentar till pkt a:

Karin och jag var tillsammans sista gången under midsommarhelgen (-91). Hennes förut så kärleksfulla attityd till mig var förbytt. Då jag må 24e juni åter var i skåne (arbete) hade Karin blivit oantträffbar per tel. Likaså hennes föräldrar. Det hade aldrig varit så förut. Karin och jag hade haft tfnkontakt flera ggr per dag fram till dess. Något hade hänt! Under dagarna 24, 25 och 26e juni försökte jag få tala med någon på socialen. Personal typ växeltelefonist och kanslister verkade mycket serviceinställda och hjälpsamma men ingen socialsekreterare ville tala med mig. Trots många försök att få tala med någon ansvarig blev jag endast bryskt avvisad och nonchalerad. Ingen soc sekr ringde upp mig trots löften och trots påminnelser från växeln od.

Ledsamt är att ingen ville lyssna pa mig då för att eventuellt kunna göra något positivt. Soc sekr Lars Eriksson i Lund har vid senare samtal med mig sagt att det verkar som om man inte lyckas lösa känslokonflikter ganska snabbt i sådana här situationer så tycks det bli allt svårare med tiden.

Då jag ej fick någon vettig kontakt sände jag mitt brev; " Förfrågan och begäran om hjälp " av den 91 06 24 , till Socialkontoret, Individ och Familjeomsorg.

Varje förnuftig läsare uppfattar min vilja till försoning med modern och min vilja att ta mitt föräldraansvar för barnet. Av hänsyn till Karin lämnar jag då ej ut hennes namn.

Ingen reaktion fick jag på brevet.

Kommentar till pkt b.

Flera tecken finns som tyder på att soc tidigt tagit ställning mot mig som varande olämplig förälder. Dock kan jag ej något bevisa ty soc undviker naturligtvis att sätta på pränt sådant som kan kompromettera dem.

Tre personer kanske kan och vill styrka att Vbg soc håller en negativ attityd mot mig.

Håkan Darefelt, Försäkringskassan Vbg tel 180 80 vx.

Gerd Sundelius, Vbg. tel arb 710 70.

Soc sekr Lars Eriksson, Soc Lund. tel 046 - 35 57 34.

Text som är en 90º vriden kommentar i kanten på originalet.:

” Om Gud är god, ..kanske även prof Lindblom. C Rättsserologen.

Telefon 013 - 22 30 40 ”

Jag begär bestämt att ev information från Gerd Sundelius behandlas så att hon åtnjuter sekretesskydd mot offentligheten och mot övriga socialkontoret. Går ej det så skall hon lämnas i fred.

Ingen aning har jag om vad hon ev vill berätta. Jag har sökt henne som privatperson och vill ej att hon på något sätt skall drabbas varken privat/socialt eller av trist intrigerande i sitt arbete. Gerd arbetar inom Vbg socialförvaltning. Det visste jag ej vid min första kontakt med henne. Hon har hjälpt mig att finna en släkting till Karin. Gerd har träffat mig och tagit emot två inramade fotoförstoringar av Karin med nyfödd att överlämnas till Karin inför hennes namnsdag ( Elisabeth ) den 19 nov. Jag såg gärna att Gerd skulle försöka tala med Karin. Gerd bad om lov att tala m soc sekr. Gerd har på mig givit intryck av att vara en god välmenande människa. Jag har ej hört något från henne efter jag lämnat tavlorna i början av november.

Jag tror att Lars E tycker att jag är knäpp. Dock har det vid något samtal med mig verkat som att han tyckt att socialsekreterare Birgit Nilsson i Vänersborg ser trångsynt på situationen kring barnet.

Socialen har ej vid något tillfälle av mig sökt information om vilken inställning jag har till barnet eller till Karin. Soc har ej frågat om jag har någon vetskap som går att använda för barnets väl. Något anmärkningsvärt torde det vara när en nybliven mor bryter sitt förhållande med uppgiven barnafader direkt som barnet kommit hem från Bb. Det tycker jag borde stämma till eftertanke och ett mer förutsättningslöst betraktande av barnets situation. Att direkt börja driva bort den uppgivne fadern ur barnets liv kan inte jag förstå vara en lämplig åtgärd.

Med undantag av få tillfällen har samtalstonen och samtalens innehåll med socialsekreteraren präglats av fientlighet, krångel och fullständig brist på vilja att förstå. Vilja att förstå den man talar med är ju grunden till all fruktbar kommunikation. Den viljan har saknats.

Vid samtal med BN (= socialsekreterare Birgit Nilsson) redan den 91 06 24 förnam jag irritation. Då hade BN talat m Karin som uppgett mig vara far till barnet. Jag fick veta att Karin saknade intresse att ha kontakt med mig. BN fick veta att jag den dagen sänt brev och jag bad henne få tag i det. BN poängterar att hon ej tänker arbeta för mig. BN talar om blod test. Det anser jag osäkert varför jag begär DNA-analys. Troligen är det vid detta tillfälle som hon säger att hon inte bryr sig om vem som är far till barnet. Hon är helt nöjd med att få fast mig i domstolen. Det duger vanlig blodanalys till. BN säger att hon vägrar medverka till DNA-undersökning. Om det var vid samma tillfälle eller någon dag senare minns jag ej men BN var vid ett samtal direkt ovettig. Jag tappade förmågan att göra anteckningar. Hon gav mig ingen vettig information och hänvisade mig till biblioteket för att läsa "Allmänna råd från socialstyrelsen". Soc var ej skyldiga att göra något. Framför allt inte försöka hjälpa personer som fått svårigheter.

Se vidare "Dagboksanteckning" sida märkt 1. (Har Du redan.)

91 07 01, Före den 4e juli, 91 07 04, Odaterad, Odaterad.

Se "Dagb ant" sid märkt 3. 91 09 25 Samtal med Birgit

Nilsson ........ till dess barnet är fyra år gammalt. #

Se "Dagb ant” blad 9 och 10. Trots två samtal med Ihrekvist har soc ej velat hjälpa mig till kontakt med varken barn eller Karin. Vet de att annan är far??? Soc ville ej heller ställa upp med vittne. Ingen har sökt information av mig sen.

Se blad märkt 11. 91 11 07 Jag kontaktar soc .......

Blad märkta 12 och 13. Soc betraktar mig som mentalt sjuk.

BN skrev till mig 91 08 28. Mitt svar från Malmö av den 91 09 01 har jag som jag nu minns aldrig fått någon reaktion på. Det var från mig handskrivna kommentarer på A3 papper.

Mitt brev till Nämnden; " Begäran om hjälp" av den 91 10 25 föranledde ingen åtgärd. Mina två brev av den 91 11 24 har man struntat i att besvara. Ingen överklagandeanvisning.

Beslutet att jag och barnet ej skall ses mer än 16 tim under de fyra första åren kan endast ha till syfte att förnedra mig så kraftigt att jag finner för gott att överge barnet. Man har därmed föregripit vårdnadsutredning och beslutat att skilja mig från barnet.

Se även brev fr Vbg soc till mig av den 91 08 28. Sista stycket. Här framgår att man redan, utan vårdnadsutredning, förutsätter att Karin skall behålla hela vårdnaden och att jag i någon framtid skall få umgänge. Av vad slag framgår enligt dagbok 91 09 25. 4 tim per år. De har ej försökt åstadkomma samarbete utan uppmanat Karin vägra umgänge.

Kommentar till pkt c.

Socialkontoret har vägrat medverka till DNA-analys. Skäl har jag ej fått. Kanske går det snabbt med ytterst litet cellprov? Men det kan ju också tänkas vara dyrt.

Soc har i övrigt lämnat olika vilseledande uppgifter. Som exempel anger jag; I september påstod Gun Osterman -" från prov är tagna dröjer det 7 å 8 mån."

Den 91 10 11 upplyser laborator Nielsen hos Rättsserologen: -"Labets handläggningstid från sista prov inkommit är mindre än 2 mån. Normalt vet man efter en vecka om utvidgad undersökning behövs.

När jag på sensommaren uttryckt tvivel över en del av BNs märkliga påståenden runt fadersanalys så har hon påstått att chefen för Rättsserologen lämnat dem och därvid fabulerat olika namn. Kontroll visade sedan att uppgivna namn inte ens fanns på institutet.

Ibland har barnet måst vara 4 mån ibland 6 å 7 mån. Erforderlig blodmängd sade hon en gång vara 5 dl. En annan gång flera dl. Konstigt att man endast tog några ml av mig.

Faktorer som talar för att det är med uppsåt som soc förhalar faderskapsutredningen är:

Jag har under hela sensommaren och hösten muntligen försökt få soc att ombesörja provtagning på barnet, modern och barnets morfar. Det där med morfar har jag släppt efter att prof Lindblom lovat att det ej är nödvändigt i dag. Soc har vägrat ombesörja provtagning. Under motiveringen att barnet är för litet har man vägrat provtagning på inblandade vuxna trots att varje prov som kommer laboratoriet tillhanda före det sista förkortar deras hanteringstid. Det har aldrig funnits godtagbart skäl att vänta med provtagning på modern. Huruvida det är befogat med prov tagning på ev övriga tänkbara fäder vet ej jag. Karin och hennes far tycker jag har uppträtt underligt. Vid ett tillfälle har BN antytt att Karin redan har annan sambo.( Jfr "Samma bok" ( se nästa sid) sid 212, stycke 3; redan fr början samtliga män. Och s 214 Principer; Prov borde även med gammal teknik tagits. Om man kombinerat med polismässiga förhör kunde fadersbestämningen troligen varit klar även utan DNA-metod.

Så sent som 91 11 07 hade prov ej planerats varken på barnet, modern eller tänkbara fäder förutom mig. Då var barnet drygt 6 mån gammalt. Tvärtom så hävdade BN envist att prov ej kunde tas på länge än. Se "Dagbok" blad märkt 12, 91 11 07 Kl ... Samtal m BN...

Detta måste dessutom ses mot bakgrund av att jag i mitt brev till nämnden av den 91 10 25, "Begäran om hjälp" sid 2 upplyst om att det både går att ta och analysera blod från nyfödd baby. Se även "Dagbok" blad 5, 91 10 16 läkare Teddy ...

Uppgiften om att, 5 ml, till nöds 3 ml, blod är tillräckligt har Sara Hjelm, Rättsserologen den 91 10 17 kl 15 10 bekräftat

Se uppgift i "Dagbok" blad 7. 91 10 25 Åberg förkortat .....

Ingen anledning Glöm ej att soc i Lund ordnade tid

åt mig hos blodcentralen inom få dagar. Redan i början av juli lämnade jag blod.

Socialutskottets reaktion på mitt brev är enligt protokoll Sou 1991 11 06 ; Ingen åtgärd. Trevligt att de var snabba att ge mig besked. Jag tror jag fick det i mitten av dec.

I "Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:6" kan man på sid 43 läsa om utredningstid. Basen är FB Kap 2 § 8. Socialstyrelsen anser att utredning skall bedrivas skyndsamt. Om inget komplicerar anser socialstyrelsen att utredningen bör kunna vara klar kort efter födseln. I detta fall är det endast moderns och socialbyråns ovilja som komplicerar!

I samma bok, sid 213 (bilaga 19), talas om den snabba utvecklingen på området. Boken är fyra år gammal. Det finns således skäl att aktualisera sitt vetande vid varje ny utredning. Trots propåer har man vägrat så.

Den 91 11 05 sade tf Socialchef Ihrekvist att soc saknar medel att tvinga fram blodprov. I samma bok s 59 talas om "Tvångsmedel vid blodundersökning". Dvs Ihrekvist ljög.

I samma bok sid 52 stycke 2; "När det finns anledning att anta att ärendet gäller två eller flera män är det alltså angeläget att nämnden, oberoende av parternas egen inställning, alltid verkar för att blodundersökning görs".

Den vidare texten tycker jag förordar att prov tas på övriga tänkbara män för att snabbt utesluta och därmed korta tid. Moderns och hennes fars vägran att visa mig barnet tycker jag kan motivera misstanke om fler män. Goda mödrar brukar vara måna om att det skall bli en nära kontakt mellan barnet och dess far. Det vill ej Karin eller så är barnet med sin far. Kanske har teknologin gjort det onödvändigt att ta blod från fler än mig. Kanske vet soc att jag ej är pappa men då tycker jag de är mycket grymma som ej ger mig besked.

Se "Dagbok" blad 6, 91 10 22 Prof Lindblom ringde ....... Jag har anledning att tro att han, C Rättsserologen, har informerat Vbg soc redan i v 43. Han tycks vidare medveten om att soc sekreterare kan vara mansfientliga och prestigebundna. C Statens Rättsserologiska institut, telefon 013 - 22 30 40.

Ovanstående tycker jag tyder på att soc har uppsåt att förhala utredningen. På inget sätt har de visat intresse för snabb utredning. Deras motiv uppfattar jag vara att hjälpa Karin eliminera mig ur barnets liv.

Några synpunkter på Socialkontorets yttrande av datum -91 12 03 till Dig:

Först noterar jag att de väntar till sista dagen med sitt svar. Vidare framgår att socialkontoret ej försökt få till stånd blodprovstagning förrän Länsstyrelsen påbörjat sitt tillsynsärende.

Barnet fyllde fyra mån den 91 09 27. Då hade man haft tre månader på sig att ta prov på Karin och ev övriga män samt planera för provtagning av barn samt själva aktivt söka möjlighet att påskynda utredningen. Inget sådant framgår av deras svar.

I Socialkontorets svar finner jag ej någon redovisning av att de gjort något för att snabbt få faderskapsanalysen gjord. Tvärtom tycker jag att det framgår att man sysslar med "aktiv" passivitet om det går att uttrycka sig så.

Man måste ha i åtanke att modern troligen har ett studentbetyg bättre än 4,5 i medel. Därtill är hon utbildad jurist och uppger sig ha gjort tjänst som domare i Hovrätt. Vidare har Karin sorgligt nog tydligt uttalat sin absoluta vilja att för all tid skilja mig från barnet. Dessutom är socialtjänstemännens yrke att behärska området. Ändå låtsas de ej kunna få fram sådana fakta som jag nu vet trots att jag saknar all bildning i ämnet. Slutsatsen måste bli att Karin och Soc samarbetar för att vara "sega" på ett "lagligt" vis.

Ang soc svar sid 1 stycke 2; vg se min pkt a. Dessutom; Sist i stycket känner soc till rutin med provtagning i samband med förlossning. Varför ta blod vid förlossning om det ej går att analysera? Detta tyder på att det gått länge. Oavsett ev tillgång till DNA. Att ta blod från baby kan inte ha varit något problem de sista decennierna. Redan på 60-talet kunde man vid behov tom byta blod på nyfödda.

Stycke 3; Mitt blodprov är lämnat i Lund 91 07 08. Karins långt senare. Inga övriga män än.

Stycke 4; Jag har begärt DNA-analys den 91 06 24 av BN. Min motivering var och är att jag tror att det är den enda positivt bevisande analysen. Övriga metoder kan endast utesluta relativt andra män. (Jfr "samma bok" sid 51 sista satsen.) Kanske är det också snabbast att direkt använda DNA-metoden. Svensk kompetens lär ha funnits i flera år. DNA molekylen individbestäms redan vid befruktningen. Troligen betyder det att man kunnat göra släktskapsbestämning redan före barnet är fött.

Sid 2 stycke 1; Soc undviker att berätta att de redan genom mitt brev av den 91 10 25 fått informationen. Dessutom har jag muntligt sagt det till BN tidigare. Kanske redan i sept. Prof Lindblom kan ha talat med dem redan v 43. För övrigt så är min livserfarenhet att information är något man aktivt söker och ej passivt sitter och väntar på. Hur har soc sökt information?

Sidan 2, stycke 2. Om det nu varit sant, vilket det ej var, att alla analysmetoder kräver att barnet måste vara 4 mån. Varför har man då ej beställt tid till dagarna 25e eller 26e september? I "samma bok" sid 54 står att vid behov bör handläggaren hjälpa till med tidsbeställning. I detta fall har modern, vilket BN vet, vägrat låta mig se barnet trots att hon uppgivit mig vara fadern. Det var alltså uppenbart att modern ej har något intresse av att få blodanalysen genomförd. Enligt socialsekr Barbro Nilsson i Lund ett vanligt faktum. K blir rättsimmun. Trots att behov ej fanns beställde soc i Lund tid åt mig. Som service men kanske även för att hjälpa mig att få tid snabbt. Det står också i "samma boC att Karin borde fått blankett "Meddelande" som skall återsändas till BN som bekräftelse på att blod lämnats. Dvs BN har nonchalerat bevakningen. Vidare har BN som bekant så sent som 91 11 07 envist hävdat att barnet (och Karin!) inte kan lämna blod på länge än. Sedan kom ditt brev till BNs kännedom och då gick det!

Angående läkaren. Jag vill att Du kräver in läkarintyg med skriftlig motivering till varför han anser att det ej gått ta blodprov på barnet. Jfr Lunds Barnklinik mm. Har barnet allvarlig sjukdom? Jag ser gärna att jag får en kopia av intyget.

Då jag och Karin tillsammans var med barnet hos BVC, troligen den 91 06 14 fanns där en läkare som utan att se barnet ställde diagnos som krävde bukoperation av det. Både jag och Karin blev frågande. Vi fick remiss till två goda läkare på NÄL ( Norra Älvsborgs Länssjukhus) som samma dag lugnade Karin och mig med att säga att barnet var friskt. Dock lite för lite hull här o där.

Efter denna sakliga information kunde jag stöda K så att hon fick mycket mer bröstmjölk. Felet var oro hos K, dvs lite mjölk. Min lekmannabedömning var också att barnet var friskt.

Rykte har nått mig att barnet senare är bukopererat. Det oroar mig. Var snäll undersök om så är fallet och varför man i så fall ej passat på att ta 5 ml blodprov då.

Personalmöte på BVC utgör inget hinder att uppsöka blodcentral eller barnklinik på NÄL.

Den 91 11 11 var barnet 5½ mån. Irrelevant nämna Rättsserologen då. Det är ditt brev som gjort att de ej längre vågade dröja.

Hela stycket är en dimridå för att dölja den verkliga avsikten som är att försvåra för mig. Barnet struntar man i. Kanske gör man Karin hennes livs björntjänst.

Sidan 2, stycke 3. Fel! Karin och soc har hjälpts åt att förhala utredningen.

Vidare tänjer soc i detta stycke åter på sanningen. Jag har hela tiden visat att min vilja är att återuppliva det fina kärleksförhållandet mellan Karin och mig. Det är bäst för barnet och för Karin och mig. Från början har jag strävat efter gemensam vårdnad, ej vårdnaden som soc skriver. Jag önskat umgänge och samtal. Far och barn behöver pappaledigheten anser jag. Det anser också andra delar av vårt samhälle. Det är därför den möjligheten finns i föräldraförsäkringen.

Socialens uppräkning av vilka kontakter jag tagit visar tydligt vilket massivt motstånd en man bjuds som försöker ta sitt föräldraansvar. Dock visar det ej att soc ödslat någon kreativitet på att hjälpa detta barn att få faderskapet fastställt och att få behålla mer än sin ena förälder.

Med en starkt semantisk språkuppfattning kan man gå med på att Karin och jag båda medverkat i utredningen efter bästa förmåga. Med funktionell språkuppfattning så är det ej sant ty syftet i vår medverkan är motsatt. Jag har hela tiden önskat att faderskapet skall fastställas snarast. Det har både barnet och jag rätt att veta utan tvekan.

Vad beträffar Karin så anser jag det är uppenbart att hon nyttjar sin bästa förmåga till att i samarbete med soc förhala utredningen. Syftet torde vara att hålla kontakten mellan far och barn bruten så länge som möjligt. Karin och soc vill drabba mig så känslomässigt hårt att jag finner för gott att självmant överge barnet.

Enligt en erfaren socionom som jag talat med så är praxis hos sociala myndigheter och domstolar sådan att man anser att jag ej har någon relation med barnet. Jag, fadern, har blivit en främling för barnet. Följdriktigt måste barnet skyddas från kontakt med sin pappa. På så vis lyckas man beröva barnet på sin far enligt moderns uttalade önskan.

Soc talar om båda parter. Varför ej fler. Varför vill ej barnets morfar hjälpa till med att snabbt undanröja ledsam misstanke om att han också är far. (Se mitt brev till soc av den 91 09 01, Ang. begäran om blodprovstagning. Förutom det brevets innehåll beaktar jag t.ex. att Sten, Karins far, vid mitt försök att träffa mor o barn den 91 11 03 starkt framhållit att jag ej har med barnet att göra. Karin var hemma men hon låter sin far föra sin talan. Vad för slags undersökning har gjorts om Karins andra män? Karin var ej oskuld. BNs antydan om sambo. Karins ovilja att visa barnet. Socialens uppbackning av Karins vilja.

Trots allt har jag svårt att tro hon "sol o vårat'' mig även om jag inte kan bortse från tecken som tyder på det. Än tror jag att Karin varit lycklig med mig. Nu upplever jag som att barnets enda chans till kontakt med båda sina föräldrar är att jag anförtros hela vårdnaden.

Kommentar till pkt d.

Egentligen är det inte mycket att kommentera. Dock har jag svårt att förstå att en människa med BNs inställning får arbeta inom det sociala.

Flera gånger har BN låtit förstå att hon uppmanat Karin att vägra låta mig se barnet. Kommentarer från BN har varit av typ; "—Karin har ingen anledning att visa dig barnet", eller "-K har ingen anledning att låta dig träffa barnet". Någon gång har BN med fientligt näbbigt tonfall explicit uttalat; " - Jag uppmanar Karin att vägra låta dig träffa barnet! - Och det står jag för." Jag har då bett BN att föra sådant till protokollet och ge mig kopia. Det har jag inte fått. Sådant har BN sagt redan i Juli, och hon har sagt det vid flera tillfällen. Jfr "Dagbok" blad 1, Odaterad.

Kommentar till pkt e.

Den 91 07 18 vid mitt besök hos soc i Vbg redovisade Birgit Nilsson den åsikten. Karin och jag hade ju som jag tidigare nämnt lyckats bra med min närhet till barnet. Det var när jag tyckte det var viktigt att återknyta kontakten med babyn som BN avfärdade mig med att säga att babyn redan hade glömt mig och att jag var betydelselös för barnet enligt pkt e.

Åsikten att spädbarn och småbarn ej har något behov av sin pappa accepterar jag ej. Tvärtom anser jag att just spädbarnstiden är oerhört viktig för att bygga upp en god och stark barn-fadersrelation. En relation som måste vara stark för att tåla livets kommande prövningar. Sk vanligt sunt folk har sedan urminnes tid instinktivt känt till detta. Både mammor och pappor! Idag kan jag troligen få stöd av den etablerade vetenskapen och av medvetna socialsekreterare som t.ex. vid fosterhemsplaceringar kan märka "att blod är tjockare än vatten". Med detta har jag inte sagt att mor är överflödig.

Mitt besök hos soc föranleddes av mitt kvällen före misslyckade försök att komma till tals med Karin och få se och träffa barnet. Jag redogjorde för de oroande iakttagelser jag gjorde hemma hos Karin. Vid detta samtal gjorde jag min anmälan om risk för barnet. Se vidare pkt g. Jag sökte också hjälp. Jag ville ju träffa barnet och samtala med K.

Gun Osterman satt med vid samtalet men hon är ju kollega till BN så jag väntar mig inte att hon bekräftar vad jag berättar här.

Kommentar till pkt f.

Vänersborg soc vill ej hålla mig informerad om utredningen varför jag har fått ytterst lite material. Därför kan jag endast ange få rader vari det skriftligen antyds att jag inte vill träffa barnet.

På ett "Fortsättningsblad PROTOKOLL" 1.

skriver BN i näst sista stycket att vi kommit överens om att jag skall kontakta Vbg när jag har möjlighet att resa dit. Här vänder BN på verkligheten och försöker få det att framstå som att jag aldrig visat någon önskan att träffa barnet. BN skulle medverka till kontakt. Hennes sätt att medverka till kontakt har varit att uppmana till umgänges sabotage.

För en flexibel man som jag så är det enkelt att hitta möjlighet att komma. Men, som vanligt i livet krävs samarbete från båda sidor. Karin o soc vägrar samarbeta med mig. Det är ca 4 tim med bil och tåget har flera dagliga lägenheter. Som många andra har jag lediga veckoändar och semester därtill.

På baksidan av samma blad överst skriver BN Jag meddelar ... medverka ... om T här av sig ... kan åka. Åter försöker BN få det att framstå som att jag inte vill. I nästa stycke skriver BN att Edvardsson svarar att Tomas nog tänkt vänta till efter semestrarna. Senare har BN "Tippexat" nog. Även i Vbg socials brev till mig av 91 07 01 kan man sist läsa ... om du vill ... umgänget.

Muntligen har BN också flera ggr antytt att jag inte visat något intresse för barnet. Ibland har hon sagt rent ut "Du vill ju inte träffa b." Dock har det mest varit på temat att hon inte vet ty jag har ju inte tagit kontakt med henne.

Då jag var i Vbg med omnejd den 17e - 29e juli hade jag kontakt den 18e o 19e. Då sade BN en gång att det var mycket begärt att hon skulle kunna ordna kontakt med Karin o barn på några timmars varsel. Jag tycker att hon hade haft tre veckor på sig.

P.g.a. motståndet i Vbg har jag också sökt hjälp hos soc i Lund. Om än jag tycker att soc i Lund elegant "glider undan" så har de nog trots allt försökt hjälpa till. I september uppgav socialsekr. Lars Ericsson att han med BN lyckats förhandla fram att Karin skulle låta mig träffa barnet. Ytterst begränsat men ändå. LE gjorde nog det på grundval av att Karin pekat ut mig och att han anser kontakt väsentlig. Den 91 11 07 förnekade BN all kännedom om detta.

Aldrig har Karin eller BN sökt mig för att övertala mig att träffa barnet. Om Karin vet att jag är barnets far borde hon gjort så om hon vill göra anspråk på att vara en god mor. Jag har varit ständigt kontaktbar. Även under min segelsemester ty jag har fungerande telefon ombord. Det vet Karin.

Kommentar till pkt g.

När jag nu skall berätta om den anmälan som jag gjorde under mitt besök hos BN den 91 07 18 så är jag fullt medveten om innehållet i mitt brevsvar till BN från Malmö 91 09 01. Det är brevet som jag handskrivit på ett A3 papper. Halva arket är kopia på BNs brev av 91 08 28.

I andra stycket skriver jag "Jag vill inte strida om vad och hur jag har sagt. Så svårt ... medför luddigt språk.

Att jag skrivit så måste ses mot följande bakgrund. Jag (och flera av mina vänner) har uppfattningen att man måste stryka socialsekreterare medhårs ty sådana fastnar lätt i prestige som gör att man som karl blir motarbetad. Vid mitt samtal med BN den 91 08 26 verkade det som om hon började förstå att jag är en ansvarsfull välmenande man som månar om både barnet och Karin. BN avslutade den gången samtalet med att ungefär säga att hon var glad att hon fått kontakt med mig. Det var ett bra samtal! BN väckte en förhoppning hos mig om att hon skulle sluta att enögt "hjälpa" Karin och börja verka för något gott runt barnet. Därför ville jag inte i mitt brev till BN hävda att jag varit mycket tydlig i min anmälan. Vilket jag varit.

Jag har till BN den 91 07 18 tydligt anmält att det fanns risk för att barnet under Karins vård kunde komma att utsättas för farligt höga temperaturer. Så höga att barnet, om olyckan skulle varit framme, kunde drabbas av hjärnskador.

Mina skäl för oron var följande; Människans artegna proteiner denaturerar redan vid temperaturer kring 42 à 43ºC. Som bekant är barnets värdefullaste protein hjärnsubstansen. Hjärnans celler kan kroppen ej ersätta om de skadas. Ett spädbarn saknar förmåga att skydda sig. Dels genom att spädbarnet ej kan kyla sig som vi vuxna och dels genom att det nästan helt kan låta bli att signalera genom grinighet etc som småbarn kan. Under vår underbara svenska högsommar kan i solgass för spädbarnet farligt höga temperaturer uppnås i t.ex. barnvagnen, i bilbarnstol innanför bils vindruta m.fl. tänkbara platser.

Detta är för normalt medvetna och fungerande spädbarnsföräldrar inget problem. Den medvetne undviker farorna.

Ledsamt nog uppvisade Karin efter hemkomsten från Bb ett irrationellt beteende och låg insikt i dessa frågor. Hon blev därtill blockerad när jag försökte tala med henne om det. Besök hos barnmorska på BVC lugnade ej. På något sätt hade Karin drabbats av en oro och ångestliknande osäkerhet som motiverade min oro för barnet. Sista gången jag såg Karin var i hennes kök den 17e juli. (Då hennes far attackerade mig.) Då verkade Karin inte må riktigt bra. Jag fick intryck av att hon befann sig i något som liknade en psykisk krisreaktion.

För att nämna ytterligare något som skapat min oro var t.ex. att Karin började anklaga mig för att vilja döda barnet om jag utomhus lyfte upp det ur barnvagnen. Eller att hon höll barnet på ett sätt som jag förut endast sett mongoloida och andra gravt utvecklingsstörda hålla dockor. Då den 17e tycktes hennes föräldrar, främst fadern, dominera Karin mentalt. Föräldrarna verkade förkväva hennes självförtroende. Det jag såg berörde mig illa. Jag är medveten om att jag med avseende på psykologi är lekman.

För BN har jag redogjort detta. Jag bemöttes med fnissreaktion.

Jag har ej fått någon bekräftelse på att detta utretts. Inte heller vet jag om man på något sätt lämnat Karin bistånd som jag önskade.

Mitt intryck är att socialen ej brytt sig. Sedan har man i ett brev till mig och i en "internrapport", båda daterade den 91 08 28 formulerat om verkligheten. Jag upplever också att soc försöker föra över ansvaret för sin underlåtenhet till mig. Dessa handlingars formuleringar är dessutom sådana att jag känner mig försatt i en utpressningssituation.

Utpressningssituationen uppstår genom att BN sätter möjligheten till en vettig relation med Karin i ett motsatsförhållande till anmälan. (Stycke 3) 1 sista stycket uttrycker BN en förhoppning om att i stället ... lägga mera tid ... Mera motsatsförh. (Dessutom antyder hon här att jag ar svar att samarbeta med vilket jag ej är.) Till saken här även en liten gul "klibblapp" som var fäst på internrapporten. Lappen hade följande text: "Anmälan kommer att överlämnas till rätt avd. efter klartecken från T. Gidlöf att han vill stå fast vid anmälan och att han är medveten om dess konsekvenser åtminstone inom rimlig överblick./ BN.

Efter den kommentaren blev jag naturligtvis rädd för att soc kunde tänkas "skjuta småfågel med kanon". Dvs göra Karin illa i stället för att bistå henne o baby. Samtidigt skulle jag bli moraliskt ansvarig för om socialen skulle göra Karin ont. I mitt bakhuvud finns troligen intryck från i media beskrivna hårresande ingripanden från svenska socialförvaltningar. Om än jag anser att man skall ta tidningsinformation med en hel näve salt så påverkas jag.

Inom parentes sagt så har jag aldrig märkt någon reaktion på mitt svar till BN från Malmö. ( Kommentar av Tomas 2000-02-25 . Är det sociala enheten på Länsstyrelsen jag menar?)

Kommentar till pkt h.

När det gäller bristfällig dokumentation kan jag ju inte veta så noga eftersom jag saknar insyn i socialkontorets handlingar. Dock vet jag att BN ibland uttryckligen sagt att hon inte tänker dokumentera då jag bett henne. Min uppfattning är att soc låter bli att dokumentera sådant som kan vara till min fördel och till Karins nackdel vid en kommande rättegång med tillhörande vårdnadsutredning. (Tänk om någon kunde hjälpa oss att undvika det.) M.a.o. färgar man sitt material för att kunna styrka att jag är olämplig som förälder.

Som exempel på ett tillfälle då BN uttryckligen sagt att hon inte vill dokumentera nämner jag följande. När jag i Vbg i somras, 91 07 19, av BN fick veta att hon misslyckats med att få Karin att visa mig barnet och kanske träffa mig för samtal bad jag henne att notera det i handlingarna. BN sade bara nej, det skulle hon inte. När jag frågade varför, motiverade BN det med att säga att Karin samarbetar med dem. Jfr mitt prel. svar sid 2, rad 21 ff.

Min tro är att BN helt låtit bli att dokumentera t.ex. att jag befunnit mig i Vänersborg med omnejd i 12 dagar i juli och att Karin då fullständigt vägrat all kontakt mellan mig och barnet eller henne själv. Detsamma gäller nog veckan i november då jag på olika sätt försökte få träffa barnet och Karin.

Således önskar jag att Länsstyrelsen ser till att vad som hänt ärligt utreds och väl dokumenteras. Bl.a. alla mina försök att få kontakt med barnet och med Karin. Att jag visat Karin o barnet stor omsorg både före och efter förlossningen som jag för övrigt var med på. Att Karin efter sin brytning inte vid något tillfälle sökt kontakt med för att uppmuntra mig att fortsätta vara far till barnet trots att Karin "skiljer" sig. Att Karin tvärtom tydligt uttalat och med handling visat att hon inte vill att barnet någonsin skall ha någon kontakt med mig. Särskilt märkligt upplever jag det vara att hon inte givit någon som helst förklaring till sin abrupta brytning och att hon avvisat förslag till samarbetssamtal med familjerådgivare vare sig det har gällt barnet eller henne och mig.

Det går inte att helt bortse från att Karin redan från början planerat att lura till sig ett barn och aldrig tänkt sig bilda familj med mig. Enligt uppgift från BN har Karin redan den 91 06 24 deklarerat att hon bara lurat mig och att hon inte vill ha någon som helst kontakt med mig.

Följande ser jag som förfalskning.

Internrapporten av 91 08 26; Det står ej att jag gjort anmälan den 91 07 18. Det står att jag inte anser att någon omedelbar fara förelåg. Det är fel! Jfr detta brevs sid 14 o 15. ( Not den 2000-02-29 sidhänvisning blir troligen fel i denna avskrift.) Det står ej något om min vilja till att Karin skulle bistås i frågan om förståelse för farorna i samband med värme. Resten av informationen är alltför kortfattad. Men ej fel. BNs brev av 91 08 28. Stycke 2; Jag har två ggr mycket tydligt sagt åt henne att hon fått min anmälan där och då. BN skriver att jag inte vill anmäla dagen efter. Anmälan var gjord. Jag ville anmäla min ledsamma misstanke om incest och höra om jag kunde få träffa Karin och barnet. BN skulle haft kontakt med K. Stycke 3 BN försöker dölja att jag gjort anmälan den 18e juli. Justeringar; I soc svar till dig av den 91 12 03 talas om att jag ville få vårdnaden. I mitt brev skrev jag då vårdnad dvs gemensam vårdnad. Det är DNA-analys jag begärt.

Angående "PROTOKOLL" se pkt f. Ang. protokollets stycke om att jag tänker begära vårdnad. Ändra "en pojke" till "pojken" så blir det rätt. Dvs i detta fall står jag för åsikten att mina både mänskliga och materiella kvalitéer ger bättre förutsättningar för barnet än de Karin kan bjuda. Bäst vore ändå om Karin åter kunde känna förtroende för mig och bli sams.

Kommentar till pkt i.

Inte mycket att kommentera. BN har sagt det. Jag tror inte FB har undantag för Karin.

Om Karin nu verkligen vet att jag är barnets far då kan jag ej förstå hennes grymhet. Att som hon gjort, beröva barnet på all kontakt med mig under den mycket betydelsefulla babytid som förflutit är illa gjort. Både mot mig och barnet. Hennes handlande ligger egentligen utanför min föreställningsvärld om än jag vet att det förekommer. Karin är myndig, i mogen ålder och välutbildad. Detta har skett på hennes vilja och ansvar. Mitt intellekt säger att jag bör undvika Karin men hjärtat talar annorlunda. I mitt sinne finns intryck som ger mig skäl att inte vara fördömande mot henne.

Att situationen berör mig illa behöver jag inte nämna.

Vänligen

Tomas Gidlöf

Ett PS. Betrakta brev från soc till mig av den 91 07 01, stycke 3, ang. DNA.

Utan att kritisera BN tycker jag att det verkar som om hon fått ostringenta svårfattliga upplysningar. Om man renodlat kan studera DNA-molekylerna kan det ju tänkas att den första "vanliga blodundersökningen" är helt onödig. Vad jag vet kan blodundersökning endast fungera genom uteslutning bland kända alternativ. DNA analys lär däremot direkt kunna positivt bevisa släktskap förälder barn.

Enligt uppgift från en läkare vid blodcentralen i Lund har Rättskem haft kompetensen sedan flera år. Blev det standard rutin i januari -91?

Det skulle vara intressant att få en kortfattad men belysande information om vad metoden ger för möjligheter. Kan Du få det från institutet? Hälsningar DS.