Tomas Gidlöf                                                                                                               Trelleborg den 24 februari 1998.
Matrosvägen 5
231 32 Trelleborg
0410 - 33 43 83

Brottsofferjouren i Mellanskåne.

Västerlångatan 41
Box 1007
241 25 Eslöv Tfn 0413 - 615 60
Fax 0413 - 54 04 06

Bilaga LP-Sti01.doc

Begäran om skydd mot brott för mina söner och mig.

Jag begär ert skydd för mina barn och mig.

Jag begär att ni skriftligen meddelar mig om ni beslutar att bistå mig och mina barn eller om ni väljer att bistå dem som utövar fundamentalt grov brottslighet mot oss.

Med min bakgrundskunskap är det rimligt att tro att Axels mor Karin också är ett offer. En hjälp till mig och barnen innebär sannolikt hjälp även för Karin om än hon inte ser det i dagsläget.

Jag begär av er att ni inte i aningslös auktoritetstro skyddar den, hos den offentliga makten mycket utbredda, brottslighet som riktas mot enskilda Medborgare i Sverige. Det talas då och då i etablissemangets slutna rum om "lydnadsskapande åtgärder". Det är en vacker omskrivning av begreppet politisk förföljelse av enskilda Medborgare.

Några personer har sagt att det är mer rejält och hederligt folk i Brottsofferjouren i Mellanskåne än i övriga Brottsofferförenigar. Därför vänder jag mig till Er.

Till exempel säger Trelleborgs Brottsofferförening att medborgare som tycker att myndigheter skall lyda lagen har fel inställning.

Av egen erfarenhet vet jag att Brottsofferföreningarna i Växjö, Lund, Malmö och Trelleborg konsekvent skyddar brottslingar och kränker de Medborgare som söker deras hjälp. Detta när det är myndighetspersoner som begår brotten. Jag har därtill fått sådana vittnesmål från flera andra personer.

Flera goda lagar finns som skall skydda medborgaren mot övergrepp från myndigheter.

Dessa lagar anses ej tillämpbara. Dvs myndigheterna trotsar lagen.

Det finns gällande lag som ålägger varje svensk Medborgare att ingripa mot brott som medborgaren får kännedom om. Denna lag vilar på urgammal nordisk rättsuppfattning. I Sveriges Brottsbalk har jag själv läst lagen. Där anges att den som sviker sin medborgarplikt skall dömas till upp till två års fängelse för medhjälp till brottet. Danskar och Norrmän har berättat att likadana lagrum finns hos dem.

Om Sverige vore en rättsstat, vilket Sverige kränkande nog inte är, så skulle bl.a.

Hans Klette, hans politikerfru och Björn Lagerbäck dömas till fängelse. Det anser jag på stabil juridisk grund. Klettes bakgrund och hycklande i BOJ anser jag vara försvårande omständighet och inte förmildrande. Det är helt enkelt förfärligt att en juristprofessor i BOJ stöder en mycket grov form av medveten brottslighet. Det visar på rättsstatens grava förfall.

Att politikerna och maktmyndigheterna föraktar medborgaren och Sveriges Regeringsform har jag vid mina kontakter erfarit. Åklagare Fröberg sade följande: "- He, He, He! Jag anser naturligtvis att dom får hålla på i tio år utan att det är att anse som försumligt. Och för övrigt anser jag att det torde vara moderns ensak om hon vill ha en far till sitt barn eller inte". "Dom" i citatet är Vänersborgs socialnämnd. "Utredningen" avser Faderskapsutredningen för Barnet. Lagen kräver skyndsamhet. Analystid är tre dygn. Barnets rätt förhalades brottsligt i drygt två år. Det är Grovt Tjänstefel. Korruptionen skyddar dem som begått brott. Hans Klette är fullt informerad och tänkte ändå ge denna, helt uppenbart brottslige, åklagare behörighet för bli advokat vid sin pensionering. Hans Klette är dessutom väl medveten om att en advokat Ulrik Sundström bedragit mig och att Vänersborgs Ting, Lunds och Vänersborgs kommuner grovt trotsat Sveriges lag.

Myndigheterna drar sig inte ens för att fysiskt misshandla småbarn. Polisen vägrar ta upp anmälan trots att vittnen fanns. Min äldste son har under lång tid djupt kränkts och förnedrats. Han har blivit ängslig till sin läggning. Han blev skräckslagen av händelsen som jag beskriver längre fram i brevet. Jag vet inte hur jag skall kunna stödja honom. Han har redan börjat tala om att flytta till annat land när han är klar med sin utbildning. Detta trots att hans rötter är mycket djupt rotade i Sverige. Han har förstått att mänskliga rättigheter är mycket viktiga i Sverige fast de gäller inte honom och hans lillebror.

Staffan har begärt hjälp för sin lillebror av Barnombudsmannen. BO skrev: "Tyvärr har BO inga befogenheter att agera i enskilda ärenden. Vi kan således inte företräda dig eller din lillebror".

Jaha! Svaret visar att BO är ett Propagandabedrägeri. Staffan har själv läst Barnkonventionen. I den finns inga undantag för enskilda barn i Sverige. BO bryter bl.a. mot Barnkonventionen, Regeringsformen och förvaltningslagen. Förmodligen även mot socialtjänstlagen. Jag vet vidare att BO helt vägrar kommunicera med män som begär hjälp för barn som utsätts för brott i vårt land. Staffan har berättat att också andra myndigheter struntat i honom och hans lillebror.

Vi, jag och min äldste son Staffan, hälsade på sexårsgruppen som var ute på lekplatsen. Jag sade: "- Hej Barn. Vet ni om Axel har någon pappa? Kavat på sexåringars vis svarade barnen; "-Nej, Axel har ingen pappa." Axel själv svarade sorgset; "-Nej, jag har ingen pappa. Jag talade tydligt om för Axel och de andra barnen att detta är fel. "-Du har en pappa och det är jag som är din pappa. Staffan här bredvid är din bror". Förundran hos Axel. Några få minuters samtal hann vi få. Jag konstaterade att Axel uppvisar sorgsenhet. Samtalet tydde på att man bryter ner gossens självförtroende. Hela ena handflatan var brännskadad. Allvarliga indikationer. Jag talade om för Axel att jag heter Tomas och att storebror heter Staffan.

Emedan jag vid barnets födelse utpekats som tänkbar far och att jag varit tillgänglig för myndigheterna, behövs endast rudimentär allmänbildning för att inse att allvarlig brottslighet fordras för att ovan beskrivna situation skall kunna uppstå.

Axel     91 05 27 - 0996
Staffan 77 05 03 - 3996
Jag       50 04 01 - 1432 Redan 1977 ljög soc. och planerade fadersrov från Staffan.

Det finns flera hycklarorganisatoner som utnyttjar människor i vanmakt. En organisation som har visat sig bedräglig är LP-stiftelsen. De skulle hjälpa mina barns sade de. Det visade sig dock att de endast försökte komma åt mina pengar. De stöder myndigheters övergrepp. Troligen för att det är mest lönsamt för dem. De ville ha ett brev med begäran om hjälp. Det fick de. Något svar har jag trots upprepade påstötningar ej fått.

Jag ger er en kopia av brevet till LP-stiftelsen. Det beskriver hyggligt hur jag och mina barn förnedrats lång tid. Staffan har tagit skada. Lille Axel är också skadad i sin känslomässiga utveckling. Mammafundamentalisterna använder Barn som råvara i övergreppsindustrin.

Mer om barnmisshandel den 8e augusti 1997 på nästa sida:

Revingeheds Pansarbrigad gav Staffan kraften att åter finna sin far. Far och son har varit absolut avskurna från varandra mellan augusti 1989 t.o.m. 1996. Praktiskt sett har kontakten varit bruten perioden 1983 till "Militär Utryckning i Civila Kläder" 1997. Dvs i 14 år. Bistånd för kontakt har begärts av myndigheterna. För att lära känna varandra gjorde vi en två månaders segeltur. På väg hem från Bergen gnagde vetskapen om sin (halv-) lillebror hos Staffan. I Grimstad ville han ändra rutten. Kursen sattes till Uddevalla i stället för Læsø. Vi tog buss till Vänersborg och ägnade en hel dag till att lokalisera Lillebror. Ett foto¹ möjliggör identifikation.

Vi, jag och min äldste son Staffan, besökte sexårsgruppen som var ute på lekplatsen. Jag sade: "- Hej Barn. Vet ni om Axel har någon pappa? Kavat på sexåringars vis svarade barnen; "-Nej, Axel har ingen pappa." Axel själv svarade sorgset; "-Nej, jag har ingen pappa. Jag talade tydligt om för Axel och de andra barnen att detta är fel. "-Du har en pappa och det är jag som är din pappa. Staffan här bredvid är din bror". Förundran hos Axel. Några få minuters samtal hann vi få. Jag konstaterade att Axel uppvisar sorgsenhet. Samtalet tydde på att man bryter ner gossens självförtroende. Hela ena handflatan var brännskadad. Allvarliga indikationer. Jag talade om för Axel att jag heter Tomas och storebror heter Staffan. Namn och telefonnummer skriver vi på en lapp som Axel får. Han förklarar då att han inte kan eller får telefonera! Det brukar mycket yngre barn kunna. Mer hann vi inte prata.

Plötsligt överfalls jag bakifrån av tre tjänstemän som misshandlar mig och försöker kasta mig till marken. En om halsen och en i vardera armen. En fjärde tjänsteman sliter tag i Axels arm så våldsamt att han skriker av smärta. Därtill blir han skrämd och börjar gråta. Socialtjänsten misshandlar således både mig och pojken. Papperslappen med våra namn och telefonnummer tar personalen från pojken. Staffan, "Faderlös" i 14 år, chockas och handlar ej för att skydda sin bror förrän jag skriker åt honom att ingripa. Personalen tänker gömma Axel. Jag tvingas slå mig fri och kan hjälpa Staffan. Personalen försvinner för att hämta förstärkning till sin brottsliga verksamhet. Ett litet andrum får vi, två bröder och deras far. Ytterligare några få ord hinner vi växla.

Så kommer dom som det är så synd om. Dom med så små resurser… POLISEN. In fräser tre polisbilar på barnens lekplats. Ut hoppar fem av Statens hjältar. De förhindrar kontakt mellan bröderna och rövar pappa från ett barn.

Polisen förstör sedan bevis, gömmer och skyddar dem som misshandlat. Tar ej anmälan. Staffan och jag går till stationen för att anmäla. Motvilligt tas vi emot. Vill ej göra färdigt p.g.a. lunchtid. -O.K, vi lunchar också. Ny tid 13³⁰ . När vi återkommer blir vi utkastade. Senare konstaterar jag att anmälan är felaktigt nedtecknad och godkänd av myndigheten. Ej av mig. Åklagare Gillberg: "anledning saknas att anta att brott förövats". Så skyddas makten.

Jag ber läsaren att ej fokusera sig på moderns egenskaper. Hennes motiv och vilja är ointressant. Myndigheter och politiska nämnder skall följa Sveriges Lag och ratificerade konventioner. Det gör de ej. Mina Barn och jag är offer för statsterror. Precis alla vidtalade myndigheter har trotsat lagen och barnkonventionen. Kriminaliteten har snart pågått i sju år. Modern är ej ansvarig för den offentliga maktens brottslighet.

Riksdagen skall hävda Grundlagarna. Det gör den ej! Jag har själv sett att lagen trotsas. Då är det ej fråga om juridik. Det är politik. Således har jag vänt mig till politikerna. Min erfarenhet är att politikerföraktet är generellt. Precis alla partierna föraktar medborgarna och konstitutionen. Alla riksdagsmän (ett 30-tal) har gjort samma ställningstagande. De anser det politiskt lönsamt att skada barn och göra medborgaren rättslös. Klassiskt rövar diktaturer Barn. Det är känt att barn skadas av föräldrarov. Övergreppsindustrin och politikerklassen vinner makt.

Noter:

1. Hur jag fått ett foto av Gossen är bara det en lång historia. Jag nödgades bl.a. bedriva opinionsarbete i Vänersborgs Segelsällskap och utnyttja valrörelsen 1994.
2. De åsikter jag uttrycker i detta dokument vilar på stabil juridisk grund och urgammal nordisk rättsuppfattning.

Exempel på vad som hänt är;

Jag har hotats av riksdagsmän och domare.

Domare trotsar lagen och förfalskar vittnesmål och annan dokumentation från föreställningar.

• Min yngste Son, Axel 91 05 27 - 0996, har misshandlats av Vänersborgs kommun.
• Jag har misshandlats av Vänersborgs kommun.
• Staten satte in fem poliser för att skrämma mina barn och förhindra kontakt mellan syskonen. Visserligen är de födda av olika mödrar men de är varandras enda syskon. Staffan som under många år förnedrats och kränkts har blivit en mycket ängslig och rädd. Han är så skrämd av makten att har låser sig helt om han skall försöka berätta om händelsen. Polis, kommun, åklagare och länsstyrelsen skyddar aktivt dem som dels fysiskt misshandlat men även in andra avseenden trotsar gällande lag för att skada mig och mina barn.
• Polisen i Vänersborg har tidigare åsidosatt sina skyldigheter i flera avseenden. De hjälper till med kränkning av barn och vuxna och skyddar brottslighet som utförs av kommunen.
• Jonas Sandgren har förklarat att det är mitt fel att domstolen trotsar lagen. Felet består i att jag inte varit villig att betala pengar till hans kollegor. Om jag inte gör det så skall jag inte förvänta mig att någon enda myndighet bryr sig om skyldigheter som lagen ålägger myndigheten. En jurist vid Skånes länsstyrelse har givit likadan förklaring.
• Jag har också blivit rädd då det är tydligt att ett integrerat samarbete bedrivs mellan politiker och olika myndigheter för att sakta strypa mig ekonomiskt och helst eliminera mig. Det har man redan försökt göra med sina sublima metoder.
• Bengt Harding Ohlsson (fp) sade till mig: "- Om du inte genast slutar att redovisa sådana åsikter så skall jag personligen se till att du blir kastad i fängelse". Efter det har jag råkat illa ut.
• Pressen på mig är så stor att jag inte vet om det är fyra eller fem gånger som jag misshandlats av polisen. Rättsintyg försvinner. Inget utreds.
• Jag har blivit rövad ur min bostad kl 0015 utan någon uppvisad order om husrannsakan. När jag bor i min båt så har jag mitt natthärbärge där och det är således mitt hem. Båten hade tidigare blivit olagligt genomsökt och utsatt för vandalisering. Polisen stal, svinade ner och skadade. Skadorna har jag inte råd att ersätta.
• Jag har kastats i fängelse 4 ggr i samband med polisens förföljelse.
• En gång låste polisen in mig 5 à 6 tim, tog ifrån mig mina pengar bostadsnycklar och gömde min bil i Malmö. Därefter kastade dom ut mig på gatan.
• Polisen i Lund stal min bil. Det är uppenbart genom olika polisinspektörers tydliga lögner.
• Jag har drabbats av en, kanske flera, hemliga rättegångar.
• Jag blev misshandlad av en icke Svensk och fick böter för att jag begärde att Tingsrätten skall följa regeringsformen vilket den inte gjorde. Åklagaren företrädde inte mig.
• Analys av en advokats vidtagna och icke vidtagna åtgärder visar att han är illojal mot mig och samarbetar med motpartens advokat och Thomas Krüger för att kränka och ruinera mig. Analys av alla erfarenheter jag personligen har av advokater visar att de alltid lurar sin klient och tjänar den aktuella makten. Ett 25-tal advokater har tidigare visat att de försökt och lura mig då jag sökt deras hjälp för att kunna skydda mitt barn som från början befann sig i direkt konkret fysiologisk fara. Det hela är genuint kränkande. Ulrik Sundström gjorde som Winklerfelt tidigare gjort. Så fort han fick mitt uppdrag så gjorde han sig oanträffbar och vidtog inga åtgärder i det så kallade fallet. Av medvetna personer har jag varnats för att be samfundet om hjälp. De skyddar de sina och hämnas. Jag gjorde misstaget att påtala problemet med Winklerfelt för ca tio år sedan. De gav inte mig någon hjälp i funktionell mening. Jag vet idag att det inte går att finna någon advokat som hjälper mig. Utländska medvetna medborgare säger att min iakttagelse är riktig. Advokatskrået fortsätter en tradition som utvecklats redan under Hansatiden. Det gynnar dem bäst.
• En advokat Gruvstad stämplar till brott mot mig. Det tycker jag framgår av föreställningen i Malmö samt uttalanden av Trelleborgs kommuns tjänsteman Leif Larsson. Han sade"- det var minsann Gruvstad som såg till att du inte fick någon båtplats i Lagunen heller." ( Lagunen är en annan hamn i Malmö.)
• Lunds, Vänersborgs, Trelleborgs och Kristianstads kommuner bistår Staten i trakasserierna mot mig och mina barn. Kommunerna trotsar medvetet gällande lagar för att beröva mina barn sin far.
• Malmö kommun har utfört negativ särbehandling, stöld vid minst två tillfällen och uppsåtlig skadegörelse vid två tillfällen. Polisen väljer att skydda kommunen. Jag vet inte men det sägs att polisen styrs av en politisk nämnd och används därför alltid för att skydda myndigheter och offentliga tjänstemän. Det stämmer med mina erfarenheter. Till exempel har polisen struntat i de två anmälningar som lämnats in mot Thomas Krüger. Alla vittnena anser sig felaktigt återgivna i protokollet men det är för rädda för att lita på rättsväsendet. Det ena vittnet har gjort anmälan men han vågar ej forska i varför inget händer. Han uppger att hans och två andra barn i 15 årsåldern misshandlats ganska rejält av polisen i Malmö. Polisanmälan försvann.
• Staffans mor Kerstin har redovisat hur polisen i Malmö en gång hämtat en elev från hennes gymnasielektion. Eleven var felfri då han hämtades och var tydligt synligt misshandlad när han släppts av polisen. Kerstin vågade inte göra sin medborgarplikt och anmäla polisen.
• Arbetslöshetskassan och arbetsförmedlingen har skrivit falska intyg och berövar mig på min försörjning med hjälp av de falska intygen. Det har också hänt för länge sedan. Då hävdade åklagaren att osant intygande inte är brottsligt när det drabbar mig.

Uppgifter anger att Sveriges nomenklatura förfogar över en uppsättning av så kallade "lydnadsskapande åtgärder", en eufemisk benämning av politisk förföljelse av enskilda medborgare. Detta har under lång tid drabbat mig. Det tycks drabba varje medborgare som anser att myndigheter skall följa lagen. Enligt Grundlagarna skall vi ha åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det anser jag vara en medborgares rättighet. Det anser jag vara en medborgares skyldighet. Medborgare som blir kända av politikerna förföljs. Det anser jag vara uppenbart.

Jag vet och anser på stabil juridisk grund att minst tre professorer medveten hjälpt till med brotten mot mina barn och mig. Dessa är Lars Holmberg, Hans Klette och chefen för rättsserologen. Åke Modeér har jag hört stå och ljuga medvetet inför ett auditorium i Lund. Han skämdes antagligen inför en mängd utbildade naturvetare och tekniker. Därför gav han sken av att de beskrivna fånerierna som hans juristkollegor ägnat sig åt hände förra seklet och inte in på 1980-talet.

Med Vädjan om hjälp

för mig och min a barn

och faktiskt för lilla Axels mor.

Tomas Gidlöf

Svårt kränkt Svensk Medborgare,

Far till en Faderlös Gosse och hans i tio år faderlösa halvbror.

Tillbaka